Jag - en hare!?

Jag är ju på helspänn när jag hör ljud om natten. Det har ju hänt att jag smugit upp, tyst och stilla för att se vad det är för ljud som jag vaknat av och sedan skrämt livet ur stackars Fredde som fridfullt står och dricker juice i köket. Jag har med min myndigaste och grovaste röst ropat "vem är det som är här", när stackars Tilda har gått i sömnen och yrvaket kikat in i sovrummet och funderat på varför jag ligger och skriker! Ja, jag är en liten hare om natten, jag erkänner det!
Under påskhelgen har jag därför vaknat med ett ryck vid två tillfällen, första och sista natten. Snön rasade från taket på stugan, först på ena sidan och några dagar senare från andra sidan. Jisses.....ni vill inte veta vilka ord jag har uttalat högt för mig själv! Inatt trodde jag dessutom att Fredde skulle brotta ner en inbrottstjuv. Låg och ammade Hugo och hörde möjligen ett svagt tassande, eftersom jag har lock för öronen är jag ju inte riktigt med på alla ljud (kanske tur....). Såg i alla fall att Fredrik smög snabbt ur sängen och sedan slängde igen sovrumsdörren. Mitt hjärta slog frivolter och jag var beredd på det värsta, men det var ju bara vår lilla kanin Tindra som vi inte fick in i buren innan vi la oss igår kväll, Fredde ville helt enkelt inte ha henne springandes under sängen när vi sov! *ha ha* jag får nog bli lite tuffare tror jag!

Här är taket tomt, med all den snön som låg när vi anlände till stugan så blev det ett RIKTIGT dån när den föll till marken. Vi fick klättra över högarna för att komma upp till storstugan och äta frukost på morgonen.