måndag 29 mars 2010

Vänner på vift!


Malin

Lotta?

En jättemysig helg har passerat, jag tyckte vi hann med massor medans Fredde tyckte att den försvann i ett rasande tempo. Kanske kan det bero på att jag hade en heldag i Stockholm utan barn och att han var hemma med både Tilda och Hugo?
Vi steg upp i ottan (07.00) i lördags morse för att hinna med niotåget till Stockholm. Nån sedvanlig mysig fika på Vetekatten var det inte tid för utan istället påbörjades JAKTEN! Jakten på den perfekta brudklänningen. Nu var det egentligen ingen jakt eftersom jag redan i december blev handlöst förälskad och inte har släppt tankarna på DEN klänningen. Lotta, Malin och jag mötte upp den blivande svägerskan Anna och hon lotsade oss rätt genom Stockholms parker och gator. Hade vi gått själva och mött Anna på plats hade vi INTE kommit rätt, jag var helt ute och cyklade när det gällde åt vilket håll Karlavägen låg åt.

Irina Garamaj tog hand om oss på ett bra sätt, hon är en mycket kunnig kvinna som vet vad hon talar om. Tyvärr är det lite svårt att förstå henne ibland men man får se till att fråga om och om igen så man vet vad som gäller. Det tog inte lång tid förrän jag hade bestämt mig, det blev min favoritklänning som jag skall stå brud i den 7 augusti 2010! Jag är helt enkelt supernöjd och jag hoppas min blivande man kommer att vara det också när han får se mig!!

Efter klänningsprovandet tog vi oss till Sturegallerian för att äta lunch. Maten var helt suverän, och det mousserande vinet vi drack för att fira klänningsinköpet smakade minst lika bra.
Vi hade helt enkelt en heldag i Stockholm och ramlade trötta av tåget vid sextiden i lördagskväll.
Tack tjejer för att ni förgyllde min dag!!

Brudskorna inhandlades också! - Love them
Anna, Malin & Lotta utanför Garamaj

2 kommentarer:

  1. Tack själv vännen för en jätte rolig dag, längtar till den 7 augusti när näsdukarna skall plockas fram!!! Kram till dig å de andra bruttorna som presccchhhis som jag gillar den jåsa utstyrseln ;o) //Lotta

    SvaraRadera
  2. Presccchhhis - jåsa är aldrig fel. Inte heller puffarna på axeln. *fniss*

    SvaraRadera